Det här kommer bli bra!

Hon kommer skuttandes in i rummet. 10-åringen skiner upp och ler mot den lille pojken, som sitter i mormors knä. Barnen har inte träffats förut, men det märks tydligt hur de tycker om varandra från första stund. Nyfikna. Lekfulla. Hon har vuxit upp som enda barnet hos sina morföräldrar, medan pojken kommer från en av de olika centren för omhändertagna barn i vårt område. En dag, förhoppningsvis ganska snart, så kommer de vara en familj. Tillökningen är en 3-åring, och inte en bebis som i de flesta familjer.

På morgonen hämtar jag killen och en av hans barnskötare, för att ta dem till familjen på ett allra första hembesök. Barnskötaren sköter själva tillsynen när vi väl är framme, och jag arbetar i bilen under tiden, men då och då går jag in för att se hur det går.

Pojken har inget emot att bli upplockad av sin nya storasyster. Han tittar på henne med sina stora, vackra ögon. Undrar kanske vem hon är. Hon visar honom runt på gården, i husen. De leker med såpbublor. Tjejen ser så stolt ut. Äntligen har även hon någon att kalla sitt syskon. Hon har en alldeles egen bror. Hela familjen leker med en röd plastboll, som behövs pumpas upp. När en av familjens kattungar plötsligt kommer in genom den öppna dörren blir pojken rädd, och tyr sig till den blivande fostermamman och inte alls till barnskötaren. Jag ler och känner glädje ända in i hjärteroten. Det här kommer bli bra!

Barnskötaren visar mig en liten filmsnutt hon tagit på barnen när leker glatt, och berättar hur pojken vanligtvis håller sig i bakgrunden och inte interagerar så mycket med varken barn eller vuxna. Men, här ser vi en helt annan sida. Det är så här han är på riktigt, när han inte behöver tävla med alla de andra barnen i samma ålder på centret där han bor. Här kommer hans personlighet få blomma ut!

Efter några timmar åker vi därifrån, men snart kommer pojken hälsa på igen och flickan kommer få gå in mer och mer i rollen som syster.

Är det något jag tycker är en ren förmån att få se, så är det det här.