Personer som inspirerar

Personer som inte ger upp, som gör saker som hjälper andra på ett uppbyggande och bestående sätt, inspirerar mig. Jag kan helt ärligt säga att jag inte kan komma på någon, som jag vill bli som, men det finns många som ger mig en push och får mig att vilja mer. Fostermammorna, kollegor, någon jag kanske bara träffat en gång och har haft ett bra och spännande samtal med. Någon som gör något jag vill, men inte vågar. Personerna vi hade på besök från Etiopen för några veckor sedan. Doktor Denis Mukwege, nobelpristagaren. Jag läste nyligen boken om honom. Vilket hjärta han har!

Andra kan göra mig trött och lite frustrerad, bara för att de verkar ha 100% energi dygnet runt, ha många fler timmar än jag har dagligen och ser ut att lyckas vara fullt fokuserade hela tiden. De känns overkliga, men skulle ju faktiskt kunna börja inspirera mig istället, om jag inte lät min något orättvisa syn från utsidan leva sitt eget liv. Det finns ju så mycket som spelar in, och massor jag inte har en aning om. Kanske jag omedvetet jämför mig med dem, så att självförtroendet får sig en liten törn, därav dessa tankar. Jag, vi, är ju de vi är, och kommer aldrig någonsin kunna bli en klon av någon annan, hur mycket vi än försöker. Att bli som, eller ha någon som inspirerar oss är ju ändå rätt olika.