Det sydafrikanska morgonlivet

Jag har aldrig varit en kvällsmänniska. Inte på riktigt, även då jag har varit uppe sent inpå nätterna jag med, men då fick jag kämpa. Detta är ett minne blott och numera är jag ofta till sängs vid nio på kvällen, vilket jag är helt nöjd och glad med. Ibland till och med lite tidigare. Morgnar är mer min melodi. Speciellt härligt är det om det inte finns några planer och tiden är helt fri. Hade vi inte haft ett alarmsystem i huset, hade jag troligtvis varit på fötter mycket tidigare än jag vanligtvis är. Jag vill inte direkt väcka de andra som sover sött i sina rum, betydligt längre än jag gör.  

Människor är redo att möta dagen tidigt här, även på helgen. Inte alls en seg start, bara för att det går. Mataffären, 7 minuters gångväg från oss, öppnar klockan 8 och de andra butikerna slår upp sina dörrar inom en timma. Och, då fylls det på med kunder på direkten.

Vid 7.30-tiden i morses påtade jag i trädgården med varma solstrålar på bara axlar. På gatan var det liv och rörelse. De många hundarna hördes skälla, musik kom från ett håll, röster från ett annat. Grannen var upptagen med att bogsera bort en gammal bil. Och, där var jag mitt i allt och tyckte att det var rätt mysigt ändå.

När jag berättar för kyrkgående vänner i Sverige, att gudstjänsterna i den kyrka jag går till startar redan klockan 8 på söndagsmorgnarna, så tycker de att vi är galna. Men, jag tycker det är perfekt. Veckans sista dag blir ljuvligt lång, men skulle vi inte vara redo vid 8-snåret, kan vi anlända till nästa gudstjänst som börjar klockan 10 istället. Eller, som imorgon då jag har söndagsskoletjänst, och kommer vara där under båda.

Nu har jag aldrig funderat på om det är det sydafrikanska morgonlivet, som gör att jag trivs och känner mig hemma här. Men, nog kan det vara en anledning alltid ...