Vägstrejk

Veckans snackis, eller iallafall förra veckans, var helt klart de lite väl våldsamma strejkerna på vägar inte så värst långt borta från oss. Kollegorna från det specifika området kunde rapportera live och media gav ännu mer information.

Det hela handlade om diverse saker, men en orsak var hur kommunen under fyra år inte brytt sig om att laga en 17 km lång vägsträcka, där en hel del människor bor. Säger jag att vägar är dåliga här, så är de. Stora gropar överallt, knappt ingen asfalt kvar på de bitar som en gång eventuellt hade, och nu efter ovädret för ett tag sedan, blev det otänkbart att köra bil där. Taxiförarna i området fick nog, ni vet de som kör minibussarna, och strejken var ett faktum. Anhängande vägar barrikerades, till och med huvudvägen som passerar sjukhuset. Till en början kunde småbilar köra rakt igenom, men inga större fordon. När huvudvägen mer eller mindre såg ut som ett minfält, med tippad sand, stenar och timmer, allt tvingat från lastbilar som försökt ta sig fram, så var det svårt även för mindre åkdon. Lägg till brinnande bildäck och skrikande män, så kan ni nog se scenariot framför er. Kollegan meddelade en dag att redan klockan två på morgonen, hörde hon hur vuvuzelor trumpetade från huvudvägen. Ingen sömn, ingen ro.

Så, är jag rädd? Nej, inte alls. Det är inte där jag bor, men visst oroade vi oss för kollegorna, som ändå kunde komma både fram och tillbaka för att arbeta under de fyra dagar det  trots allt höll på, vilket inte var alla förunnat.  Med lånad bil från jobbet och kunskap om de minsta av vägar, motsatsen till genvägar och tidvis polishjälp. Att andra inte kunde komma till sina arbeten, barn till sina skolor och andra till sjukhuset var bara en bricka i spelet. 

Nu håller jag inte alls med om våldsamheterna, och tycker att samtal och överenskommelser på fredligt sätt borde fungera överallt, men när de som bestämmer inte lyssnar och agerar, och när likvärdiga strejker skett med jämna mellanrum under många år, så är det på något sätt förståeligt. Konstigt ändå, att sådant här blivit vardsagsmat även för mig, kommen från en liten stillsam by på nordliga bredgrader. Om en slutlig lösning hittats är jag inte helt säker på, så vi får helt enkelt vänta och se. Men, idag var allt lugn och precis som det ska vara.