Det händer alltid något

Hon, den lilla tjejen, med små tofsar i det mörka håret, kan äntligen flytta hem.  Liten kropp med en stor personlighet, mycket energi och en stark vilja.

Pojken, något äldre, som sjunger högt, stolt och falskt. Han kan varenda sång under morgonandakterna. Han ler ofta och gärna sina ljuvliga leenden.  

Större, nyligen anländ. Fortfarande aningens osäker, men ändå öppen. Vilka tankar som snurrar runt i huvudet syns inte på utsidan.

Ett barn blir hämtad av polisen. Det är dags för förhör. Efteråt ser ögonen lika sprudlande och busiga ut som vanligt.

En småtting, med håret på ända och steg som ännu inte blivit stabila. Några få tänder och utsträckta armar.

Någon annan är sjuk och behöver skjutsas till doktorn tillsammans med en barnskötare. Tysta sitter de där med förberedd matsäck och väntar på att bilen ska ta dem dit.

Det händer alltid något med så många barn på ett och samma ställe. Det är mycket att hålla reda på för dem som arbetar närmast med dem. Ett barncenter är temporärt, men måste ändå bli så hemma det kan. Barn är här och nu, och ska inte alltid behöva leva som i ett vakum och vänta på det som kommer härnäst. Livet ter sig verkligen inte normalt hos ”oss”. Ett rikitig familjeliv existerar inte. Men, alla måste bli sedda och hörda, få känna sig trygga. Vad som gömmer sig på insidan av var och en av dem är ändå sannerligen inte allitd lätt att veta.