Varje gång jag besöker hemlandet

Att  ha bott utomlands under en längre tid är härligt på många sätt, men det kan ställa till det lite också. Vad jag tänker på nu är inga världsproblem direkt, och inget jag går och tänker på till vardags. Men, det är ändå något jag slås av varje gång jag besöker hemlandet.

·  Ålder. Jag som tycker att min egna ålder står nästintill stilla, blir lite småchockad då jag inser att personer jag känner i Sverige och som jag inte sett på länge, har lyckats åldrats dubbelt så snabbt som jag. Hår som grånar, rynkor som tillkommer. Och, en del är i min ålder! Hur kan det komma sig? Går det snabbare på nordliga breddgrader? Jag har lite svårt att förstå det där, fast då kanske jag skulle titta mig själv i spegeln lite mer noggrant nästa gång.

·  Ålder igen. Fast nu är det vänners och bekantas barn. En dag är de förskolebarn och nästa gång jag ser dem så kör de bil? Det där är mystiskt kan jag säga. En kompis som väntade sitt tredje barn (säger hon), och som jag aldrig sett gravid i verkligheten, fick skicka ett foto på sig själv och den runda magen, för hur annars skulle jag kunna lita på att det verkligen var sant.

·  Språk. Ibland känns det som om jag inte har ett eget språk längre. Varken svenskan eller engelskan vill sig vissa dagar, vilket blir smått irriterande. Min zulu är dålig, likaså alla andra språk som hörs här omkring. Det är bara att acceptera antar jag och de som känner mig är vana vid det här laget. Har alltid önskat att jag vore lite mer  språkbegåvad, men det finns det tack och lov andra som är istället.

Nog finns det fler saker alltid, men detta får räcka för den här gången.