Årets höjdpunkt med fosterfamiljerna

Nu har årets fosterfamiljedag gått av stapeln. Som vanligt var det något alldeles speciellt att få se alla familjer tillsammans igen. Kanske ännu lite mer den här gången, eftersom jag inte träffar dem så ofta längre. Känslan av lycka och nyfikenhet infinner sig hos mig samtidigt som första minibusstaxin anländer och stannar sedan kvar hela dagen. Precis samma känner förmodligen centrets barnskötare som nu och då smyger sig ut för att iallafall få se några av ”deras” barn som de en gång i tiden tog hand om.

För första gången på jag-vet-inte-hur-många-år har jag inte haft huvudansvaret för denna tillställning, vilket i och för sig har varit rätt skönt, för tro mig, det är en hel del som måste klaffa, men nog kändes det konstigt att inte ha kontroll över precis allt.

Ungefär 225 unga och äldre medverkade i de aktiviteter som anordnades. Storsamling i grannkyrkan, motiverande tal av en gästande pastor, gruppdialoger om ”vikten att kommunicera inom familjen” för vuxna, barn, och tonåringar, lekar och inte att förglömma smaklig mat. 

Som överraskning anlände den lokala, kristna motorcykelklubben med både hojar och ansiktningsmålning. Glädjen var stor, då alla som ville fick provsitta på en alldeles, riktig motorcykel.

Det delades ut diplom och specialpriser i slutet av dagen. Det gick bland annat till två fostermammor som båda tagit emot fyra syskon var. Vilket mod! Någon annan uppmärksammades för att ha varit fosterförälder i över femton år. Det går inte säga nog, men dessa mammor är sannerligen sanna hjältar. Det kommer de aldrig sluta vara.

I år skänkte någon en hel del pengar till gåvor, som vi gärna vill kunna ge till varenda familj.  Något att ta med sig hem, som kommer komma till glädje, men också kan få familjemedlemmarna att kommunicera mer och bättre. Valet blev fotbollar och sällskapsspel, som verkade populärt redan när det delades ut.

Sent på eftermiddagen var det hela plötsligt över och vi, de av oss som var involverade från organisationen samt de lokala volontärerna, fick säga hej då till gästerna. Känner jag oss rätt, så lägger vi allt vad fosterfamiljedagar heter i viloläge ett tag nu, men förmodligen rätt snart,  kommer tankarna gå till nästa år.