Herrens vägar är outgrundliga

Det var så uppmuntrande att prata med en av organisationens anställda, som arbetar med att utbilda föräldrar, mestadels mammor, i de närliggande byarna. Hon tog mig med till början, till det jag nästan glömt av. Jag och min dåvarande närmsta kollega kände henne genom vårt fosterfamiljeprogram, och hade fått i uppdrag att hitta någon som eventuellt vore passande till att vara en i teamet i det nya föräldraprojektet som skulle dras igång. Kvinnan hade då ansvaret för en liten förskola, som hon startat å kommunens vägnar. Vi visste att hon var ansvarstagande, kunde kommunicera väl med andra och såg till att barnen hon ansvarade för lärde sig bra mycket mer än i vissa andra likvärdiga förskolor. Vi träffades utanför staketet till skolan i hettande solgass och pratade med henne om projektet. Hon blev senare kallad till en intervju, och på den vägen är det. Hon började hos oss och har nu varit med om att lära hundratals personer om positivt föräldraskap, hälsosamt levnadssätt och hanterande av död och trauma. 

Och, nu så många år efteråt tackade hon oss för den möjlighet hon fått. Vad jag inte visste var att hon innan anställningen brukade uppmuntra och hjälpa grannar och människor i den kyrkan hon tillhör, men hade ofta funderat på hur hon skulle gå tillväga för att kunna nå andra,  sådana hon inte kände. 

Att Herrens vägar är outgrundliga är ett uttryck vi ofta använder i kyrkliga kretsar, och det stämmer så väl in med henne, denna storhjärtade kvinna. En önskan blev verklighet och idag gör hon det hon bara kunde drömma om då. Att få se någon växa och utvecklas är fantastiskt.