Hennes ska bli bättre och annorlunda

Solen gassar och bränner på armarna. Det är så varmt att svetten rinner på ryggen. Vi möts vid den lilla affären med plåtväggar och traskar tillsammans på den smala stigen mellan skjulen ner till familjens boende. Också detta ett plåtskjul. Ett av många. Hur många som bor där vet de inte, men de är många. Tusentals barn, kvinnor och män.

Vi har ett ärende hos familjen igen, eller egentligen flera. Mamman är hemma, när vi ansluter tillsammans med systern. Hon har en grupp barn kring sig, precis som hon alltid har. En liten tjej är så där extra nyfiken. Ler mycket och är väldigt söt. Mamman berättar att tjejens egna mamma dricker ibland, är borta mycket och inte riktigt har tid för den lilla, så hon har tagit henne under sina vingar. Det är precis sådan hon är. Mamman som vi känt i många år och som brinner för att barn ska få vara trygga och ha det bättre än hon under den egna uppväxten. Hon har egna barn nu, varav den minsta inte ens är två år. Hon har drömmar om att starta en förskola för ungarna i omgivningen. Det finns redan två, men hennes ska bli bättre och annorlunda. Den ska bli billigare, så fler barn kan komma. Där ska det vara rent och välordnat, barnen ska lära sig saker, de ska sjunga och lära sig engelska. Engelska är enda vägen ut ur kåkstaden, säger hon. 

Mamman är en sann förebild. Villig att ständigt lära sig, vara till för andra och med en annan framtidssyn än många av grannarna. Hon stöttar inte bara sina egna barn och andras, men också sitt yngre syskon. Råden hon ger denna är både genomtänkta och kloka. Hennes livsresa har ofta varit svår och krokig, men hon har kommit långt. Hon och syskonen har levt nästan hela livet i kåkstaden och inte varit vana vid att ha stablila vuxna runt sig, men på något sätt har en styrka vuxit fram. Styrkan är stor och jag tror att en dag kommer hennes drömmar bli verklighet. För det är inte likt henne att ge upp.