Vad som helst kan hända

Vi stod där mellan de gröna skåpen i den långa korridoren och pratade om år 2000. Vi  kunde knappt förstå hur långt det var kvar och hissnade nästan av att vi skulle vara hela 26 år när detta underliga årsskifte skulle gå av stapeln. Något snack om millenier var det inte och jag tror knappt att jag ens hade hört ordet då. Vi var några högstadieelever med en förmodligen något dimmig syn på framtiden.

Tiden gick trots allt snabbt och millenieskiftet med alla dess farhågor och spännande inslag kom. Jag blev hämtad direkt efter jobbet på fabriken och i mörkret bar det iväg till en stuga där snön stod vit. Flera timmar bort. Där firades det nya storslagna året in med en grupp kompisar. Och, även detta känns nu som i ett annat liv för länge, länge sedan.

Så, igår var det dags igen. Två decennier senare. Eller, mycket längre om man tänker på samtalet i skolan då det begav sig. Ännu ett nytt år och jag får fortfarande vara med. Om det är något jag lärt mig här i landet långt borta från barndom och början på vuxenliv, är att livet inte ska tas för givet. Jag har många, många gånger hört hur tacksamma människor är för att de åter igen fått vakna till en ny morgon, att de andas och har tak över huvudet. Det smittas på något sätt. På ett bra sätt. Jag vill gå in i det nya året med tacksamma steg, med förväntan om vad som ska komma sen. Jag vill inte sitta fast i det som varit, för jag kan fortsätta växa och uppfylla drömmar. Vad som helst kan hända.

Gott Nytt År till er från mig!