Från ägg till barns bästa

Jag minns inte alls hur det gick till. Om vi frågade, eller om vi blev tillfrågade. Men, jag och min barndoms allra bästa kompis började vårt arbetsliv tillsammans på en äggfabrik. Hon fortsatte många somrar, och jag bara några dagar, kanske någon vecka. Vi var 14 år och hennes pappa hade någon viktig ställning där. Ska jag vara ärlig, så tyckte jag inte alls om att sitta vid det, enligt mig supersnabba bandet, där äggen for förbi och vi skulle plocka bort dem med det allra minsta blodspår innanför skalet. Då var det bra mycket bättre att lägga gräs, utanför fabrikens väggar, som vi också fick göra. Och vattna.

Efter denna sommaren har en hel del olika jobberfarenheter passerat revy om jag tänker efter, innan jag hamnade där jag är idag. Alla arbeten har lärt mig något, även om jag kanske inte tänkte på det då. Fortsatta sommarjobb handlade om kommunens trädgårdsskötsel, ålderdomshem och ICA. Ett år målade jag uthus hemma och fick en slant för det med. Efter au pair-året i USA blev det fler fabriker. Den med kött i fokus, och sen den med plast. Trots att jag inte trivdes särskilt bra, så stannade jag i den sistnämnda länge. Men där någonstans, började det sakta ändras. Jag fick tjänstledigt och åkte hit för att bli volontär och på något sätt blev barn mitt centrala intresse.

Så småningom slutade min fabrikskarriär och jag började plugga till något jag inte haft en tanke på innan Sydafrika lyckades göra ett avtryck i mitt hjärta. Fast det var inte bara plugg som gällde, för volontärsarbeta kan man göra även hemmavid. Det hade jag gjort redan innan. I kyrkan och i den ekumeniska Second Hand-butiken, men under studierna blev det i kyrkans egna cafe på studieorten. Efter något år fick jag jobb på ett akut utredningshem för barn och familjer, vilket tog den största tiden av kommande sommar- och jullov. Och, under Sverige-perioderna, innan jag flyttade hit för gott. Det första året på organisationen arbetade jag på terapiavdelningen, sedan hela 10 år med fosterhemsprogrammet och nu det senaste med bland annat föräldrakursmaterialet.

Varför delar jag det här med er, kanske ni undrar? Tror det är mest för mig själv. Walking down memory lane. Minnas vad som hänt och se fram emot det jag ännu inte vet någonting om. Jag tror att mycket av det vi gått igenom tidigare (jobb eller annat), på något förunderligt sätt förbereder oss för vad som kommer senare. Det är spännande det där. Jag och min bästa kompis började tillsammans. Olika dörrar öppnades och val gjordes. Men nu i slutändan arbetar vi båda med ”barns bästa", fast på olika sätt.