En guidad runtur 2

För ett tag sedan tog jag med er på en guidad tur på centret och nämnde då att jag eventuellt kunde tänka mig att fortsätta en annan gång. Och, nu är det dags. Följ med mig till min arbetsplats, 1 km från själva centret.

Det är hit vi anländer varje morgon efter andakten vi firar tillsammans med annan personal och barn på den ”andra sidan” som vi säger. Det här huset har en historia och har används till lite av varje sedan det köptes och skänktes av ett storhjärtat internationellt par en gång i tiden. Byggnaden är ganska stor och rymmer olika aktiviteter samtidigt. Tidigare har det varit personalbostad, second hand buitk, blöjtillverkning och förmodligen annat jag inte vet.

På bottenvåningen har vi två salar som kan rymma upp till 20 personer var, där möten, workshops och kurser utförs. Vi som personal använder ytan, fosterföräldrakursen sker här och det lånas ut till andra ibland. Det händer att jag och en kollega använder det som kontor, när vi behöver extra mycket lugn och ro och plats för att sprida uten massa papper och annat.

Uppför trapporna och vi har denna mysiga utsikt över trädgården och grannskapet. Det är bara under vinterperioden och riktigt blåsiga dagar dörren är stängd.

Går vi in, så hamnar vi i receptionen, där vår admin-assistent arbetar. Hon har koll på alllt. Vem som anländer, vem som går och vad som försigås utanför. Det är även i detta rum vi kopierar, scannar, laminerar och sådant trevligt. Skulle vi nu fortsätta att gå till vänster passerar vi flera kontorsrum, där olika kollegor huserar, men det gör vi inte utan tar till höger istället.

Det är här jag känner mig mest hemma och har de jag känner bäst kring mig. I just detta rummet har två kollegor sina arbetsplatser och när vi har någon sociononstudent, så är chansen stor att denna också befinner sig här. Vår köksvrå finns här inne med. Tänk så många skratt, högljudda diskussioner och minnen vi skapat exakt här. 

Mitt kontor ser ut så här, iallafall halva rummet. En gång i tiden var det ett sovrum till en tonårstjej och halvkroppsspegeln sitter fortfarande kvar, till vissa kollegors lycka. Det är två till kontor i den delen av huset och vi som jobbar här är antingen socionomer, socionomassistent eller barnskydds-praktiker. 

Detta är utsikten från mitt och andras fönster. Vi befinner oss i ett tätortsliknande område, som ansluter till turistorten. Just detta huset har inte någon framfartsväg, men de flesta andra ligger utmed asfalterade gator. 

Det känns som en hel evighet sen jag var på plats, men längtet tillbaka blir allt starkare för varje dag. Vi får nog ställa till med kontorskalas då det är dags.