Något vi har gemensamt

Många av oss har helt plötsligt tvingats att ta ett steg tillbaka från det ekorrhjul av aktiviteter och stress vi befunnit oss i. Vi är väl medvetna om att det kommer med många begränsningar och andra negativa aspekter, men vänder vi på det, så finns det många positiva också. Vi har ett fantastiskt tillfälle att komma fram till vad det egentligen är som betyder något. På riktigt. Det kanske är precis nu det är dags att rensa ur den mentala banken och finna vila i det. Om vi orkar, vågar.

Jag undrar om vi kommer låta det här passera, för att ruska på axlarna och sen rusa på som innan. Jag hoppas faktiskt att upplevelserna har gjort något med oss, att det inte blir som förut. På ett bra sätt. Där vi inte är så självupptagna och materialistiska längre, för vi har upptäckt att vänskap och relationer väger så mycket mer. Där vi ser varandra, även de vi inte känner. Där vi känner med och gärna stöttar på de sätt vi kan. Och, där relationen med Gud kanske behöver lite mer uppmärksamhet. Har vi inte insett det innan, så har vi lärt oss att det vi tar för  givet kan ryckas från oss oförutsett utan förvarning. Det är något vi har gemensamt nu.