Att bli utsläppt

Förstår ni hur härligt det är att äntligen få bli utsläppt? Det känns ungefär som att vara en kalv, eller ko, som efter en lång vinter kunnat springa ut på en grön, härlig äng. Om ni nu tror att lockdown är avslutat så är det fel, men mellan klockan 6 och 9 på morgonen får vi motionera utanför våra egna hem. Inte på gym eller i grupp, men det bryr jag mig inte det minsta om, för promenera är ändå något av det bästa som finns.

Det är inte helt enkelt att ta igen de sex veckorna jag missat, men en promenad varje morgon blir det. Det är nog lite svårt att förstå, om ni till exempel bor i Sverige och har varit helt fria att vara utomhus hur mycket ni vill och till och med få umgås med andra där ute, men den här känslan är total frihet. Umgås med familj och vänner får vi fortfarande inte, men det här funkar det med. Iallafall för mig, som alltid ska vara laglydig och tillämpa alla regler jag får reda på.

Från 1 maj tillämpar Sydafrika ett fas-system, där nivån av allvar vad det gäller Covid-19- spriding spelar en stor roll. Det anses nu att sjukvård och annat är tillräckligt förberett för en eventuell ”peak”, därav de försiktiga ändringarna. Så, från att ha legat på nivå fem har vi nu klättrat ner till en fyra. Akutökning av smittspridning kan göra att vi återvänder till nivå fem igen. Vissa företag öppnar upp igen, men med rejält strika förhållningssätt. Själv, fortsätter jag arbeta hemma ett tag till. B sköter skolan genom Google Classroom. Det eventuella datumet för skolan att starta är nu 1 juni för klass 7 och 12, senare för andra. 

Tillbaka till promenaderna. Jag möter en  del personer och kan inte låta bli att heja på alla. Känns så rätt på något sätt, för vi upplever det här tillsammans. Nu misstänker jag att alla inte är vana att vara ute och gå, men kan karantän leda till en och annan ny, trevlig vana så är ju det bara positivt. Vi ska bära masker, vilket jag då gör så klart, men så är det inte för alla direkt. Jag kan tänka mig att i presidentens nästa tal till folket, så kommer det förmodligen handla om att lyda föreskrifter och tänka på varandras hälsa. Igen.

Något jag uppmärksammat när jag passerar shoppingcentrets parkering och ska ta mig över vägen till den sista sträckan innan jag kommer hem igen, är några unga killar. Jag har inte sett dem innan och två morgnar i rad har de nu frågat efter mat. Jag kan inte säga om detta är några av de som brukar leva på gatan vanligtvis och varit på något annat ställe innan, eller är det helt enkelt andra, som nu är tvungna för att överleva. En av nedstängningens mörka baksidor.

Livet är verkligen inte lätt för alla nu, men att kunna motionera, även om det bara är tillåtet en liten stund varje dag, kan göra underverk för många. Skingra tankarna, ta tid i bön, få röra på sig eller bara se en annan människa är bra för varenda en av oss. Både mentalt och hälsomässigt.