Kära läsare!

Tack för att du tar dig tid att läsa igenom detta inlägg. Hur mår du? Jag är aningens trött om jag känner efter, men jag mår bra. Trots att vi lever i en värld med mycket oro, rädsla och orättvisor, så känner jag mig glad, trygg och stark. Jag är tacksam, för detta är inte alla förunnat.

Min vän, vad är din upplevelse av det sista halvåret? Då menar jag din egna, inte vad andra säger. Inte vad media och alla dess följare menar. Har tiden med Corona skakat om dig, gjort dig otrygg, eller har du låtsat som att allt är precis som vanligt? Kanske har du lärt dig nya saker, kontaktat gamla kompisar eller bara suttit inne, isolerad och ensam? Jag har läst en hel massa om hur många fler än vanligt kämpar med mental ohälsa nu. Över hela världen. Hur ovissheten skadar, mörkar ner och deprimerar. Jag önskar att precis som jag, så har du också klarat dig igenom det här utan några nämnbara men, även om jag vet att det kanske inte alls är så. Det är ett tag kvar till allt lägger sig, men vi kommer klara det.

Vad har styrkt dig under pandemin? Vad har varit ditt ljus i mörkret? Kanske har du varit någons största stöd? Jag vet att mycket är olikt det som varit, men min fasta klippa i stormen har som alltid varit Gud. Aldrig förr har Han visat sin kärlek och frid så starkt. Till mig, men kanske även till dig. Om, jag varit ett ljus för någon annan hoppas jag, men sådant är svårt att veta ibland.

Jag ska snart sluta skriva, men hoppas att du vet att du är värdefull och viktig och att det är riktigt, riktigt bra att dela med sig av det som glädjer, men även av det som tynger. Känner du att du inte har någon som lyssnar, så finns jag här. Prata med mig.

Jag önskar dig allt gott tills vi hörs igen.

Vänliga hälsningar från A-K