Att lämna vardagen

Att lämna vardagen för en långhelg på annan ort med trevligt sällskap var precis vad vi alla behövde. En verklighetsflykt? Kanske det. Men, vem är inte i behov av det ibland, så säg?

Guds mästerverk visade sig från sin allra bästa sida. Naturen, djuren, vyerna och till och med vintervädret. Och, mitt i allt var vi. Så otroligt njutbart.

Tänker jag på det så här i efterhand, så var det nog ändå de tidiga morgonpromenaderna som var allra härligast för mig. Stillheten, ljuset, färgerna, kylan. Tror inte att det går att få det mer rofyllt.  Att jag var ensam en morgon spelade ingen som helst roll. Egentid när den är som allra bäst, kan man säga. 

Annars, så varierade aktiviteterna, men vad som bestod var så klart samtalen. Med fem kvinnor med många olika erfarenheter i bagaget på ett och samma ställe hinner ämnena aldrig sina. Vi avhandlade det ytliga, roliga och djupa i en salig blandning, men exakt vad håller vi för oss själva. 

Just den här helgen firades den nationella kvinnodagen och visst rörde sig fler kvinnor än vanligt i området kring oss. Unga och äldre, lika nyfikna på äventyr som vi. Många  ville gärna byta några ord med vårt frågvisa gäng, där mellan de vackra vyerna. 

Det finns inte mycket som slår att skapa minnen med andra. Sådant som kan plockas fram när man vill, vilket då lätt kan återupplevas i sinnet. Speciellt en tråkigt, grå dag när allt härligt känns långt borta. Som till exempel idag. 

Även denna lilla resa kom till ett slut och vi kunde tacksamt konstatera hur priviligerade vi är som bor så nära en fantastisk plats, som den vi nu fått uppleva.