Äkta hederlig kommunikation

I förra veckan var jag på besök på ett barnhem som drivs av katolska nunnor. Det ligger vackert långt ute på landet, uppe på en kulle med en vy utöver byn. Jag hade ett långt samtal med en av nunnorna som arbetar tätt med barnen som bor hos dem. Jag hade hört det förut, men ändå slår det mig varje gång hur saker och ting fungerar här och hur komplicerat det är att hålla kontakt med omvärlden. Barnhemmet brukade ha telefon och jag såg även till en fax i bokhyllan på kontoret där vi satt, men eftersom telefonledningen vid flera tillfällen blivit stulen har beslutstagare i kommunen kommit fram till att det inte är någon ide’ att sätta dit en ny. Telefonledningar innehåller koppar, som i sin tur är väldigt lockande för tjuvar som vill tjäna en slant.

Du håller förmodligen med om att kommunikation är en viktigt del av varje dag och att mycket har förändrats genom åren. Vanliga hederliga telefoner är dock fortfarande ett viktigt verktyg, eftersom många inte har tillgång till e-mail eller tillräckligt mycket pengar på sina mobiltelfoner. Andra med mig blev påminda om detta då ett av socialkontoren jag då och då har kontakt med under ett halvår var helt utan telefon. Efter ett rejält åsknedslag var lagning av felet inte högsta prioritet på listan.

Kanske var det ändå bättre förr, innan tekninken kommit så långt. För några dagar sedan fick jag till min förtjusning för första gången uppleva äkta, gammaldags djungeltelegrafi. Vid ett hembesök skulle ett meddelande skickas till ett hushåll längre ner i dalen. Kvinnan vi hälsade på ropade högt och klart så det ekade mellan husen till grannen, som i sin tur ropade vidare till nästa person, som i sin tur ropade till mottageren, som efter en stund kom traskandes till oss. Vad kan fungera bättre?