Flytta till det välkända eller till det nya

December månad handlar mycket om känslor. På centret får vi under denna månad varje år se många barn flytta vidare. En del kan äntligen flytta tillbaka hem till det välkända, en del till nya familjer och en helt ny värld medan andra hälsar på släktingar över skollovet för att sedan komma tillbaka. Och så har vi dem som stannar kvar då de andra åker ...

Jag är så glad för barnen som får en chans till ett nytt slags liv. Och så frustrerad över de som får bo kvar alldeles för länge. Det är mycket som spelar in och ibland kan vi bara be att nya dörrar ska öppnas för en lösning. Vi vill, jag vill att alla “våra“ barn ska få fortsätta sina liv i en kärleksfull och trygg familj. Det är för dem vi kämpar. Kan vi bara göra skillnad i en enda liten tjej eller killes liv så är det värt allt. Ett barn som kan få börja om. Ett barn som kan bli fri igen, och inte behöva bo med många, många andra barn och samsas om en barnskötares uppmärksamhet. Det är ju en mamma, en pappa, en trygg föräldragestalt som ska finnas där för dem under uppväxten.

Nyligen tog jag med mig en av våra blivande fosterföräldrar på en lång biltur där slutdestinationen var ett barnhem för ungefär 80 barn. Där bor en 13-årig tjej, som vi kan kalla Precious. Hon har bott där länge, alldeles för länge. Precious anlände som bebis och historien kring henne är vag. Hon har aldrig haft besök av någon släkting under alla år. Man kan undra om de ens vet att hon finns. Tidigare under året fick vi frågan om vi möjligtvis har en passande familj för denna framåtgående tjej. Det är inte helt lätt att anpassa sig till ett familjeliv, då man inte vet hur det ska vara, så vi tog det varligt i våra försök att finna den rätta familjen som passar just Precious. Efter första mötet med flickan har hon skickat brev, där hon berättar att hon alltid önskat sig en familj och att hon är så glad att vi vill hjälpa just henne. Precious följde med oss tillbaka och spenderar nu lovet i familjen, som vi hoppas och ber ska bli hennes alldeles egna en dag.