En bebis framtid står på spel

 

Telefonen på skrivbordet ringer. “Du har inte möjligtvis en familj för en 1 veckas bebis?” Det är en av socialsektreterarna i området. Hon har kört fast. Den unga tonårsmamman har ingen, ingen i hela världen som kan stötta henne. Hon har valt att ge upp sin lille son, men med en förhoppning om att en dag kunna ta hand om honom själv. Vårt center och de andras småbarnsavdelningar är fulla. Det är då vi kopplas in. Förbrilt arbete, telefonsamtal och besök hos de personer vi tror och ber ska vara de rätta för just denna lilla kille. Vår väntelista av familjer som redan är utredda och utbildade blir använd. Det får inte bli fel. Det är ju en liten individs framtid och liv det gäller. Den utvalda familjen bestämmer tillsammans att de kan ta hand om pojken och då har socialsekreteraren gått på semester och vi som måste samarbeta för att det ska gå ihop ... Frustration! Men det är bara att bita ihop och vänta tills på måndag då hon är tillbaka. Bebisen får vara kvar på sjukhuset i ytterligare några dagar.

 

En liten glimt av veckan som varit. Mitt arbete kan vara tufft, givande, omväxlande och till och med spännande. En dag blir inte alltid som planerat. Vad som helst kan hända!