Då allt är förstört

Nyligen kom en ung kvinna med sin lille son till kontoret. Hon bor i ett mindre förunnat område, där de små nerslitna husen ligger tätt. Där lagen ofta tas i egna händer och där det inte är helt säkert för ett litet barn att bo. Kvinnans hus med allt dess innehåll hade fattat eld och nu var allt förstört. Hon behövde kläder för sig själv och pojken. Hon hade förbrilt sökt efter hjälp och som av en händelse kommit i kontakt med någon som tipsat om oss. Så nu var kvinnan här och vi fick lyssna till hennes ledsamma berättelse. Snart letade vi igenom det klädlager vi har en trappa ner och kunde hitta plagg som passade. Inte de finaste och modernaste, lite urtvättade, men hela. Men vad gör det om de inte är helt intakta, då de skyddar kroppen för värme och kyla. Alla pengar hade gått åt till minibusstaxin, så det var inte tal om att betala ens en liten symbolisk slant. Hon tackade tyst och försvann ut genom grinden med sonen inlindad på ryggen och en fylld, genomskinlig plastkasse i handen.