Leva med en lögn

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen ... det är inte mycket som gör mig fövånad! Tidigare i veckan var min assistent, som hjälper mig med allehanda göromål, kvar på kontoret då jag var på annat håll. Hon fick besök, ett hon inte kommer att glömma i första taget. Det var en kvinna desperat att få ett spädbarn. Hon och äkta maken hade båda barn innan de gifte sig, men inget tillsammans. I många kulturer här borta är man inte mycket värd om man inte ger sin man åtminstone ett barn, helst flera, och nu klagade svärföräldrarna, som mycket väl kan vara en bidragande orsak till en skillsmässa. Kvinnan berättade att hon MÅSTE få ett barn, så ung som möjligt, och såg ingen annan utväg än att kontakta oss eftersom hon inte blivit gravid. Hon hade planer på att berätta för sin man att hon är gravid, men tyckte att vi kunde hjälpa till med att ge henne en bebis, så att hon slipper stå till svars till närmaste familjen.

Min stackars kollega som är relativt ny i social arbetarvärdlen fick reda ut vad som är rätt och riktigt då det gäller fosterbarn. Hon var förundrad över det hela, medan jag som ändå har några år på nacken har mött det förut. En liknande historia för några år sedan, där kvinnan var skräckslagen över att mannen skulle lämna henne eftersom hon inte heller såg ut att kunna bli mamma.

Det är ändå konstigt hur folk tänker. Att leva ett helt liv med en stor lögn verkar bättre än att inte vara likadan som alla andra. Svårt att förstå, men dess värre inte unikt.