Greetings from Sunny South Coast

Idag vaknade vi på kusten upp halvt chockade. Solen, värmen och lättklädda människor var som bortblåsta och nu utbytta mot regn, blåst och +13,8 grader. Vad hade egentligen hänt? Jag som bar linne och kjol till jobbet i måndags. Nu fick det bli jeans, tröja, jacka och strumpor med skor, vilken inte hänt en enda gång det här året. Men någon gång ska vara den första...

Jag och den svenske studenten jämförde med hemlandets midsommarväder och kunde där med skrämma en av kollegorna från att någonsin besöka nordliga breddgrader. Mössor, halsdukar och vintriga stövlar kunde ses överallt. Socialarbetarna på socialtjänsten jag besökte betämde sig för att avboka sina hembesök på grund av kyla och eventuellt dåliga vägar. Jag till och med klampade in i ett hus där hela familjen fortfarande låg till sängs på förmiddagen, bara för att de inte kände för att kliva upp ur sängvärmen. Afrika är för härligt!

Men så finns det då de som trotsar det mesta då det gäller väder. Just det, jag och hushållet jag tillhör. Efter jobbet parkerades bilen i garaget och vi tänkte ta en stilla promenad ner till affären. Redan innan första steget var taget, öste regnet ner igen. Men skam den som ger sig, vi hade ju bestämt oss. Jag kan ju säga att vi inte mötte många till fots. Härligt blöta kunde vi senare återvända hem, några paraplyer rikare och något nytt och konstigt för 6-åringen att skryta om i skolan.

Imorgon är en annan dag, och det skulle inte förvåna mig om ljumma vindar och solens strålar lyser ner på oss igen.