Den enes skräp är den andres guld

För några dagar sedan hörde jag någon säga att "den enes skräp är den andres guld". Åh, vad det passar in på dagens upplevelser.

Åter igen har det varit en upptagen arbetslördag här hemma. Den lånade bilen har kört flera turer till tippen i solskenet. Den var inte bara fullastad med grenar från de allt för vilda träden, men även med rester från de som bodde här tidigare, samt annat skräp som samlat ihop sig sedan inflytten för några månader sedan. Fåglar och inte minst mängder av surrande flugor delade plats med arbetarna i värmen. Taggiga kvisat ledde inte till något intresse alls, men när vi kört nedför den smala vägen utmed kullarna av stinkande avfall med flaket fullt av annat kom genast fler och fler arbetsklädda kvinnor och män för att hjälpa till med avpackningen.

Det jobb som går ut på att sortera det andra inte längre ser något  värde i, i en arbetsmiljö som inte är den trevligaste, kanske inte verkar så där värst attraktivt. Men med lite eftertanke, så konstaterar jag att jag har fel, för då och då kan arbetarna hitta guld! Saker de inte har hemma i det snålt möblerade lilla huset. Saker  de kan ta med hem så att deras familjer kan få det bättre. En hylla, en trasig stol som går att laga. Grytor och gamla tv-apparater. Många av arbetarna är förmodligen ganska nöjda med sitt jobb trots dålig lön och omgivning med dålig luft. 

Vår lille rödklädde arbetare observerar på hall.