Utan husrum

Är du likadan som de flesta av oss? Jag menar, att vi tar det mesta för givet. Det är självklart för oss att ha aningen för mycket kläder i garderoben. Att vi har mat där hemma som räcker i flera veckor. Att vi har ett bra boende och en mer eller mindre välfungerande bil. Vi är inte ofta nöjda och vill bara ha mer och mer. 

För något år sedan estimerades det att omkring 100 miljoner kvinnor, män och barn i världen var hemlösa. Anledningarna kan var många, men det personerna har gemensamt är att de för en kortare eller längre  tid inte har tak över huvudet. Den nämnda siffran är inte helt lätt att förstå och är förmodligen ett nummer som är lägre än hur det är där ute i verkligheten. Försök tänka dig in i att inte ha allt det där som vi tycker är vår rättighet. Försök att sätta dig in i hur det är att förlora allt. Försök att förstå hur det är att inte veta var du ska sova i natt. Hur skulle det påverka mig om alla tittade ner på mig? Skulle jag bli avtrubbad, känna förtvivlan eller helt enkelt ge upp? Skulle jag göra allt för att ta mig uppåt igen? Frågorna är många, men svaren finns inte alltid där.

Under ungefär en veckas tid, har vi sittandes i den fina bilen, kunnat skåda en ung kvinna utan husrum skyggt kura under en färgglad filt. På väg hem efter jobbet är hon där igen. På samma ställe, utanför samma affär som precis har stängt för dagen. Hennes tillhörigheter ryms förmodligen in plastpåsen bredvid henne. Ibland är det nyttigt för oss, dock inte alltid upplyftande, att bli påminda om det väsentliga, om vad som betyder något på riktigt. Men frågan är om vi någonsin kommer förstå, om vi inte hamnar där själva.