Uppfyllas till råge

Hon hade inte träffat sin egna familj på väldigt länge. Mer än halva livet har de varit ifrån varandra, men idag kunde jag bevittna mötet hon förmodligen trodde aldrig skulle ske. Tonåringen som kämpat så mycket med det egna, tog tillfället att tala, fråga och skratta med familjen. Hon studerade nyfiket hemmet där hon brukade bo som liten och kunde se förändringarna. Hon kunde se hur familjen utökats och kunde känna hur väl de bemötte henne. Familjen förundrades över hur hon vuxit och inte längre var den lilla flicka hon en gång var. De glädjes med varandra och är mer än villiga att lära känna varandra på nytt.  

Nu när jag tänker på mötet i efterhand är jag så glad att det hände, att det ens var möjligt. Hennes förväntan och upprymdhet var påtaglig innan ankomsten. På vägen hem delade hon med sig hur förväntningarna hon bar med sig uppfylldes till råge. Jag tror och ber att tonårstjejen nu sakta kan börja förstå vad som hände då för länge sedan. Att hon kan känna den önskade tillhörigheten hon så länge letat efter.  Att hon kan bli hel.