Välkomna nya familjemedlemmar

Den lille pojken hade redan haft några besök på centret, och nu var det dags för att göra sig bekant med den nya familjen på hemmaplan. Vi anlände till det lilla huset i området där alla hus ser likadana ut på morgonen. Det gräts i bilen, då den lille förmodligen inte riktigt förstod vad som var på gång. Bilar betyder för många av de små enbart besök hos doktorn. Men så fort hans nya mamma kom ut genom dörren sträckte han ut armarna mot henne och allt var med ens lugnare, tryggare. De hade ju börjat lära känna varandra veckorna innan. De hade ju redan något tillsammans. Vi stannade kvar en stund för att observera. Att få se hur pojken sitter lugnt i hennes knä, hur han för första gången bekantar sig med hushållets pojke, som kommer bli hans bror. Hur han accepterar att bli lämnad kvar och hur han bara vinkar hej då till oss och fortsätter upptäcka. Så speciellt. Jag vet att dagen gick bra, och att han kom tillbaka till centret tillsammans med mamman i en minibusstaxi innan dagens slut.

Nu på morgonen är det dags att skjutsa pojken för ytterligare ett besök. Vilken fantastisk resa att få vara med om. Att få se godkända fosterföräldrar välkomna nya familjemedlemmar in i en trygg miljö gör mig glad. Det är ju det här vi kämpar för. Alla barn är värda en familj!