Inte så typiskt svenskt trots allt

Här har man gått omkring nästan ett helt liv och trott att det är typiskt svenskt att prata väder. Men, ack så fel. Det är nämligen inte alls ovanligt att mina kära sydafrikanska medmänniskor hanterar samma, alltid aktuella ämne. “Sho, det är kallt idag” och både halsdukar och vinterstövlarna åker på, även om den mulna dagen visar +18 grader på termometern. Och jag som tycker det är onödigt att ens tänka på att äga en tjockare jacka här nere.  “Yoh, vilken hetta!” Det klagas ordentligt och solen skys så mycket det går.  Jag kan bara konstatera att de som borde vara vana vid värme klagar mycket mer än jag. “Det har aldrig regnat så lite”  eller  “Jag kan inte komma ihåg när det öste ner så mycket sist” är annat som hörs lite här och var.

Nu går vi och väntar på att regnperioden ska påbörjas, så att välbehövlig nederbörd kan komma. Lite försenat, men var så säker, det kommer förr eller senare. Lite blandade känslor har jag dock. Det är torrt och naturen behöver en rejäl dusch för att börja grönska. Allt blir fräschare och luften klarare, men jag ser inte riktigt fram emot leriga, sliriga grusvägar och fantastiskt lortiga bilar. Men det är sådant man får ta. Just nu njuter jag iallafall av vad våren har att ge och kan se fram emot sommaren med sina ständigt, exotiska dagar och nätter. Ja, det blir både svettigt och otroligt luftfuktigt, men det finns vattenflaskor och inomhusfläktar inte för annat och jag älskar att inte behöva ta med mig halva garderoben var jag än tar mig. Nog om väder.

Håll nu till godo med vad naturen har att bjuda på för tillfället.