Komplicerat

Som yngre i Sverige, visste jag inte så värst mycket om landet som en dag skulle bli min fasta tillvaro. Sydafrika var diffust och mycket konstigt skedde där. Sydafrikanska apelsiner bojkottades i mataffärerna, personer med vit hudfärg var onda och Nelson Mandela var god. Så här i efterhand, många år senare, då min kunskapsbank fyllts på betydligt har synen utvecklats, slåss jag fortfarande med att förstå mycket av det som skedde och vad som händer idag. Det är komplicerat och jag kan aldrig förstå helt, eftersom jag inte har upplevt något liknande.

Inte för så länge sedan hade jag ett samtal med en man, bara något år äldre än jag själv. Han hade inte bara bevittnat båda föräldrarna och ett syskon skjutas precis framför ögonen på honom, men han berättade också hur han brukade använde sig av skjutvapen för att bekämpa det andra politiska partiet som också ville ha makten i det område han bodde då apartheid fortfarande var en del av landets vardag. Båda partiernas sympatisörer hade brun hudfärg, men var mestadels från olika stammar. Mannen var den första jag någonsin talat med som medgett inblandning på detta vis. En del berättar hur familjen varit tvugna att fly från ett område till ett annat på grund av våldshandlingar, men utan några som helst detaljer. De flesta säger ingenting. Den benämnda mannens liv förändrades den dag flertalet beväpnande motståndare ville döda honom, men inte lyckades. Han såg det som ett ingripande av Gud och valde att byta bana. Idag avstår han allt vad våld heter.

En bok jag precis avslutat där den sydarikanska författaren, en klinisk psykolog, intervjuar en av apartheidförkämparna, som en gång dödat och förstört så mångas liv i hennes närvaro. Vilken annorlunda och intressant bok. Den berättar om hur en person utan bakgrund av djup rasism kan bli så invoverad och hjärntvättad av högre orter att han fullt upp försvarar det han gör, men hur en längre tid i fängelse skapar tid för eftertanke och ånger. Författaren å andra sidan kämpar också med sitt, från den andra sidan. Hon som har upplevt och sett så mycket ont, men som nu med sin professionalism försöker krypa under skinnet, försöker förstå den så kallade motståndaren. Hon förvånar sig själv genom att känna empati. Hon känner inte längre bitterhet.

Förlåtelse och insyn är två faktorer som kan förändra liv. Vad det än handlar om är det gott att veta att vi alla kan förändras. Om vi vill.