Gäster i alla dess former

Stökar man runt i trädgården är det inte helt ovanligt att man helt plötsligt stöter på självinbjudna, små gäster i alla dess former. Små är väl kanske inte rätta ordet, men de är ju inte heller jättestora. Hårda eller mjuka, alla rätt fascinerande på sitt sätt. De tar för sig i allra högsta grad, maten är ju alltid serverad. Vissa får jag nog förflytta innan de knaprat i sig alla blad de kommer åt. Frågan är bara var. Kanske kommer de tillbaka lika ihärdigt som svalorna, vars bo vi så elakt (enligt B) tog ner då de begav sig mot nordligare breddgrader tidigare iår. Nu när de är tillbaka cirkulerar de titt som tätt runt utanför verandan för att se om vi inte tagit ner den vita platspåsen som blivit upptjepad i takvrån som hinder för ett eventuellt nytt svalhem. Vi intygar oss själva att vi ska vinna denna kamp och att de snart finner ro någonannan stans ...  

 Hälsar på hungrigt främmande.



 

Kolla in de stora ögonen!



Lortig hand i möte med hemmastad gäst.