Inga krav, inga måsten

I en låda på vinden hemma hos mamma borde det fortfarande finnas en hel massa dagböcker från en svunnen tid, eller rättare sagt från när jag var en hel massa år yngre. Jag var väl inte direkt en bra dagboksskrivare och drev förmodligen min moder till vansinne eftersom jag inte kom ihåg hur jag spenderat de senaste dagarna. Det hela handlade enbart om vad jag gjort, sida efter sida. Nä, det var nog inte min grej, även då jag alltid gillat att skriva. Men, så många år senare kom jag slutligen fram till att bloggande nog ändå passar mig bättre. Att kunna skriva precis vad jag vill, hur ofta jag vill. Inga krav, inga måsten. Men, varför välja att skriva för offentligheten? Kanske är det för att där mitt emellan allt det där vardagliga ha något att förmedla. Något jag står för, brinner för, funderar på eller bara vill dela. Jag väljer. Vissa saker kan jag skriva om ofta, annat tar jag inte med alls. Små glimtar ur livet, här och nu. Sen är det ju så roligt att då och då få respons från läsarna och veta att de tar sig tid att läsa, var de än befinner sig i världen. 

En helt vanlig dag.