Även om jag inte behöver

Efter att ha hälsat på mannen som kommer in efter mig, så står vi nu tysta i kön på det lilla postkontoret. Efter en stund säger han “Mam (förkortning av madam) I have a problem.” Nu tittar jag lite närmare, han ser sliten ut. Ögonen är röda och trötta, kläderna inte helt rena. Eftersom det inte är helt ovanligt att folk frågar efter pengar eller möjligtvis mat, så blir jag inte direkt förvånad. Jag börjar ställa frågor. Undrar när någon frågade honom något sist. Det är ju så lätt att vi vänder ryggen till och låtsas som vi inte sett, som vi inte hört. Jag får svar. Om de är sanna vet jag inte, eftersom de flesta jag mött verkar ha nästan identiska historier. Han behöver pengar till mat för sig själv och sitt 6-åriga barn. Barnet går inte i skolan. Det är nu han plockar upp en påse med nyckelringar. Då blir jag faktiskt lite glad, han gör något för att tjäna pengar. Jag undrar vidare. Mannen får nyckelringarna av någon annan, och de delar på inkomsterna. Jag hoppas att pengarna går till vad han säger, så att hungriga magar kan bli mätta. Så köper jag mig en ring, även om jag inte behöver en.