En viktig sak

Många av centrets 8 – 12 åringar sträckte upp handen, då vi frågade om dagens allra första barnmöte även var deras första möte någonsin. De märktes att de var förväntansfulla och tyckte att det hela var något spännande, där de satt i stolarna kring konferensbordet. Det här var på riktigt. Register, mötesanteckningar, en agenda, mötesregler. Vi hade allt, precis som det ska vara.   

Efter att jag och kollegorna tidigare i år gick en kurs kring ämnet barns rättigheter och skyldigheter enligt FNs stadgar, har tankarna gått och planerna smidits. Och nu hade vi alltså äntligen kommit så långt som till handling. Barndelaktighet. Bara en sådan viktig sak. Bara för att ett barn tillbringar en kortare eller kanske längre tid på en institution, betyder det inte att allt ska bestämmas över deras huvuden. Det har rätt att veta, vara med till förändring,  ge sin åsikt. Självklart under viss guidning av oss äldre.  

Efter en timma kunde de unga återvända nöjda och glada till eftermiddagens alla sysslor. Vid nästa tillfälle är det de som får ta upp ämnen till diskussion. Det jag tog med mig efter barnens egna möte, var hur modiga de var och hur gärna de ville delta. Det spelar ingen roll var vi kommer från,  alla har vi mycket vi vill dela. Vad spelar det för roll var vi kommer ifrån, vilken slags bakgrund vi har? Bara någon vill lyssna.