Let it snow, let it snow ...

“Oh, the weather is so delightful” sjöng jag glatt mest hela dagen igår. Det passade ju så bra en juldag, då termometern kröp upp mot +33 grader och solen gassade på, tyckte jag. “Let it snow, let it snow, let it snow”- biten fick vara med på ett hörn, så där lite snabbt i förbifarten. Till min förvåning hade jag fått texten om bakfoten. “Oh, the weather outside is frightful, but the fire is so delightful ...” ska det visst vara. Men min variant är betydligt bättre, så den får nog vara kvar.

Juldagen är dagen med strot D här. Det är då firandet tar fart, julklappar byts, vällagad mat äts och kyrkor fylls.  

Julstämning kring granen var inte att tala om i värmen efter morgonens kyrkbesök, så vi tog med oss klapparna ut på altanen, där vindarna från Indiska Oceanen åtminstone fläktade lite grand.  

Då vackert frostbitna träd och sakta dalande snöflingor lös med sin frånvaro, fick vi nöja oss med en omgivning som denna. Himmel och hav, frodande grönska. Inte illa det heller.

Att svenskar har en hel del konstiga jultraditioner är tydligt, då det försöks förklaras för personer från andra håll i världen. Men, även här finns det en del... eller åtminstone en, som jag tror är amerikansk eller möjligtvis brittisk från början. Smällkaramellen som ska dras med den du sitter bredvid kring matbordet. Den som vinner “dragkampen” får behålla den inte allt för intressanta lilla presenten och sätta på sig den färgglada papperskronan som  ligger gömda i karamellen.  

Då ni troligen nickade till framför Kalle Anka, slumrades det vid den för tillfället klarblå poolen. Alla behöver vi ju vila ibland.

Ja, det var väl mitt firande i ett nötskal. God fortsättning!