Det är lätt att fastna

Fortfarande under täcket med något sömniga ögon läser jag dessa ganska djupsinniga tankar från dagens andakt i min Bibelapp. Nu snabböversatt till dig.     

   

“Våra tankar bestämmer över våra liv. Negativt självprat om oss själva, om det så handlar om vårt hår, hud, hudbristningar, misslyckande eller kärleksliv, respektlöst den kvinna Gud skapade oss att vara med sina egna händer... Negativt självprat är inte ödmjukhet. Det är nedvärderande. Det är en giftig vana ..”  

Texten fortsätter att tala om hur detta destruktiva tal och dessa tankar slår undan hopp, sanning och frid från oss. Jag håller med och kan lätt sätta mig in i det. Det är enkelt att fastna i detta träsk, fast jag så väl vet att det inte gör mig något gott. Och, det gäller givetvis också män, även om andakten riktar sig mot just kvinnor. 

För några veckor sedan var det dags, att som först ut bland organisationens socialarbetare, ha en informationssession om valfritt och lämpligt ämne. Mitt val var “socialarbetare och social media”, helt enkelt för att social media inte undgår någon. Efter en hel del förberedelser, där all information så klart hämtades online, hamnade jag ganska snart kring precis detta. Nu kallades det hela inte negativt självprat, men nog är det samma sak när det gäller hur vi påverkas av det vi ser, hör och läser. Hur enkelt vi influeras av andra och hur lätt det är att få andra att tänka som jag. Vare sig jag har rätt eller inte. Hur lätt vi blir uthängda eller berättar om det mest personliga för hela världen att läsa. Ogenomtänkta kommentarer i stridens hetta. Osant skvaller. Vackra modeller, som gör reklam för sådant vi inte har råd med. Perfekta fotomontage. Problemfria och lyckliga familjesemestrar. Det är mycket som får oss att känna oss mindre värda eller utanför det alla andra verkar ha. Gör social media oss bittra och får oss att fara med osanningar om  oss själva? Ja, så kan det vara. Det finns till och med en diagnos kallad facebook-depression, som pekar på detta sorgliga fenomen.

Du och jag har nog alla fallit för både eget negativt självprat och påverkat andra att se ner på sig själva, fler gånger än vi vill erkänna. Men vi kan göra något åt saken. Vi kan vara ärliga, förlåtande, ställa oss utanför leden. Vi kan stå upp för det som är rätt utan att klanka ner på andra. Vi kan ge komplimanger, till och med till dem vi inte känner. Se det goda och bra i andra. Är personen i fråga inte mottaglig för ditt beröm, så har du ju iallafall försökt. Fortsätt sprida ljus.  Det gör skillnad. Att ändra tankarna om sig själv kräver övning, men det går. Det är positivt självprat vi ska uppehålla oss med. Visst, vill vi vara med på vägen. 

“Kind words can be short and easy to speak, but their echoes are truly endless”

-Mother Teresa-