Spontan folkfest

Så stod jag då där i mörkret och köade på parkeringen tillsammans med andra från området. Sakta, sakta gick det framåt. En person i taget.  Nya anlände, medan andra kunde ta sig där ifrån tillsammans med påfyllda dunkar, flaskor och hinkar. Det hela omringades med många skratt, spralliga ungar i pyamas, samtal som alla kunde höra, musik från en bil och ungdomar som dansade vid sidan av. Lite som en spontan folkfest, även om anledningen till sammankomsten inte var så väldigt festlig.

Efter långa tider utan regn, har då det hänt som redan för en tid sedan varnades för. Vattendammen som förser det kommunala vattensystemet har nästan torkat ut helt. Under helgen hade vi inget vatten alls och när det äntligen anlände var det SALT! Riktigt salt. Förstår jag rätt, så fick vattnet från floden som förser dammen  omdirigeras. Det rann så långsamt, att havsvattnet hann i kapp och därav sältan. Visst arbetas det förbrilt med situationen, som ses som en lokal kris, men det kommer ta tid innan allt är tillbaka till det normala. Saltvattnet får vi leva med ett tag till, vilket ändå fungerar att använda till vissa saker. Det mest oroväckande är ju trots allt det uteblivande regnet. Det som ska fylla på dammen. 

Kommunen ska fortsätta förse de 100 000-tals drabbade med stora tankar med rent vatten och vi får fortsätta köa. Oroar ni er för barnen på centret, så är det egen brunn som gäller och det är bara när den krånglar, som det kommunala vattnet används.  Vi får nu snåla så mycket vi bara kan och önskar att ni hjälper oss att be att det efterlängtade och väldigt nödvändiga regnet ska anlända på riktigt. Inte bara lite fint, som i morse.