Aldrig menat för dem

“Vissa historier var aldrig menade för barn”. Då menar jag inte sagor som Hans och Greta, som från början inte alls var underhållning för just barn, men sanna historier. Just detta påstående kom jag över häromdagen när en känd organisation som kämpar för barns välmående internationellt postade det på sin facebook-sida tillsammans med en tecknad kortfilm. De tog upp en 14-årig flickas sanna berättelse om flykten från ett land i krig. Om bomberna  och gatorna med blod och döda kroppar. Om flykten genom vildmarken och skräcken att drunkna när hon befann sig i en plastbåt på havet. Ett barn. Ett liv. Upplevelser hon inte skulle behöva vara med om.  

Tidigare var jag och B ute på cykeltur i området. Upp och ner för kullarna. Kvarter efter kvarter. Vi körde snabbt förbi ett hus, vars familj vi har varit i kontakt med via jobbet. Mamman misshandlas av pojkvännen. Där finns det tonåringar.”Vissa historier var aldrig menade för barn” klingar i mitt huvud. Några kvarter där ifrån bodde det nyligen en annan familj. Misshandel och droger. Där fanns en tonårstjej. Kör vi bara lite till bor det ytterligare en familj, med problem. Brist i föräldraskapet. En pojke i lågstadieåldern. Inte alls krig, men erfarenheter som påverkar för livet och som inte borde vara som de är.

Jag tänker på alla barn, som aldrig blir uppmärksammade. De som tar misären de lever i, det onda, det som är fel för givet. De som lever med rädsla och ångest varje dag. De, vars fall aldrig blir kända. De, som aldrig får hjälp. De, som aldrig säger något, och som fortsätter leva historierna som aldrig var menade för dem.