Vardagen kallar

“Men, vad är hemma för dig numera?” Ja, den frågan har jag fått mer än en gång nu när jag varit på besök under de här veckorna. Det är ju lite klurigt det där. Sverige och orten jag bott på så länge känns både välkänd och avslappnad, men hemma? Jag känner mig nog mer som en gäst, som försöker få ordning på alla de där förändringarna jag missat. Vet inte hur många små misstag jag gjort i diverse affärer. Ger betalkortet till personen i kassan, istället för att sätta kortet i maskinen själv. Talar om rand när jag köper för kronor. Glömmer ta mynten, för att de inte ges till mig i handen. Bara en sådan sak. Det är ju så det är när man turistar i ett annat land, där de sociala koderna är främmande.

Familjen och vännerna däremot har välkomnat mig och gett mig hemma-känslor. Många har velat byta några ord när vägarna korsats. Sådana jag inte haft någon som helst kontakt med på väldigt länge. Trevligt, men också konstigt på något sätt. Och, så är det den natursköna omgivningen. De ljusa kvällarna. Maten. Vissa saker kommer ändå alltid vara hemma.

Fast nu är det dags att resa tillbaka. Vardagen och livet jag känner bäst just nu kallar. 

Tack för den här gången, Sverige!