Händerna framför ögonen?

Att rugby är en populär sport i Sydafrika är ingen hemlighet. Landslaget Springboks gör bra ifrån sig och har till och med blivit världsmästare två gånger, men bara för att många vurmar för denna idrott där jag bor, så betyder det inte att jag visat något större intresse. Tills nu. Det ville till att ens egna låtsassysterson blivit utvald till ytterligare en turnering i ytterligare en sport.

Utan att kunna en enda regel var jag där för att stötta killaget under 11 år denna varma, soliga och rätt trevliga vinterdag. Jag trodde nog att jag mest skulle stå där med händerna framför ögonen, då våldsamma rugbyhistorier gått flitigt hemmavid. Men, till min förvåning kunde jag följa med riktigt bra i svängarna. 

Visst var det både rörigt, störigt och killar på hög. Precis som jag förväntat mig. 

Men, även underhållande och spännande att se dessa duktiga 4- och 5-klassare kämpa på tillsammans. De vann alla fyra 15-minuter-matcherna, vars korthet passade the aunty alldeles utmärkt. 

Fast det bästa var ändå lagandan! Får de fortsätta tillsammans kommer de gå långt. Det hela styrktes av hur dessa små hjältar tillsammans med sina coacher började och slutade turneringen med att självklart be till Gud för laget, för att låta deras Amen höras över hela planen. Det fick mig att vilja fortsätta följa rugby. Iallafall skollaget. Om B fortfarande är med.