A match made in heaven

Jag småpratar med en av personalen, som man kan säga har huvudansvaret för att det fungerar på organisationen på kvällar och helger. Hon har sett många barn komma och gå genom åren, och har upptäckt det som vi också sett. Hon frågar “Hur gör ni egentilgen när ni matchar barn med en familj?” Och, så fortsätter hon “ ... för X har ju samma panna som den nya mamman och ser ju precis ut som pappan.”  Ja, vad säger man om detta? Vi har ju gjort precis som vi alltid gjort. Jämfört barnets fullständiga information med de familjer vi har på vår databas. Gjort ett val. Kontaktat de utvalda, barnens socialsekreterare och när alla var nöjda, började introduktionstiden och de kunde börja lära känna varandra. I detta specifika fall har även de nya föräldrarna uppmärksammat likheten. Och, jag bara ler. För vi har hört det så många gånger förr. Någon enstaka gång kan någon, halvt på skämt, önska att deras framtida fosterbarn ska se ut på ett visst sätt, men det är ju inte så vi arbetar. Ett utseende kan inte styra var ett barn ska finna sin nya tillhörighet. Men, visst är det fantastiskt hur det kan bli ändå, även då vi inte tänker på det i matchandets stund. Återigen är det bara att konstatera att det engelska uttrycket “a match made in heaven” stämmer fantastiskt bra.