När verkligheten ser annorlunda ut

Ni vet hur det är med teves insamlingsgalor, som i slutändan genererar många, många miljoner kronor. Det är ju kanon och får omvärlden att uppmärksamma olika behov bortom vårt egna. Men, tyvärr räcker detta inte till. Biståndsorganisationerna behöver oss där emellan också. Både engångsgivarna och månadsgivarna. När Läkarmissionen var här igen häromsistens, så frågade jag om sådant här, nyfiken som jag är. Jag fick berättat för mig att generellt sett så föredrar de flesta att ge pengar till det som har med barn att göra. Det glädjer givetvis mitt passion-för-barnens-framtid-hjärta, men det är så mycket mer som behöver en hjälpande hand (peng). Micro-lånen till kvinnor, en get till en drabbad familj, vuxenutbildningar, trädplantering , borra brunnar med mera.  Sådant som faktiskt stödjer barn indirekt om man bara tänker efter lite.

Visst önskar vi allra helst att de olika ländernas myndigheter tog mer ansvar och att staten skulle bidra mycket mer än de gör, men när verkligheten ser annorlunda ut, så behövs du och jag. Det finns olika ställen vi kan bli gåvorgivare till, men jag hänvisar till Läkarmissionen. Helt enkelt för att jag känner till dem allra bäst, och vet att allt gott de gör i världen förändrar till det positiva. Och, även för att utan dem skulle organisationen jag jobbar hos inte kunnat utvecklas i den grad den gjort genom åren. Men, än finns det massor att göra.

Nu kommer jag inte gå in i detalj på hur allt det här fungerar. Helt enkelt för att jag inte vet allt, men tro mig, det ligger en hel del arbete bakom att vara både givare och mottagare av insamlade pengar. Detaljrika ansökningar skickas in, godtas eller inte. Pengar kommer fram och används till det det är ämnat för. Det finns kontroller på det där.

Ja, kanske har du frågor nu? Kolla in LMs (som vi kallar dem) hemsida här. Skulle ni vilja sponsra just vårt arbete, sänd ett privat meddelande och jag lotsar dig rätt.