Från då till nu

Är det några som vågat satsa helhjärtat på sin vision, så är det grundarna till organisationen jag jobbar åt. Trots många hinder på vägen har det ändå gått framåt, uppåt och utåt, hela tiden. Det som startade i liten skala, har växt och fortsätter att ständigt utvecklas. Fokus på barns utsatthet har det aldrig någonsin ruckats på.

När det kommer gäster till organisaitonen, så är jag en av dem som ibland tar dem runt och berättar om vad som händer och sker här. En del av guidningen, som vi kanske kan kalla det, handlar nästan alltid om hur allt började då för en så där 27 år sedan. Vill ni, så kan ni få veta mer om ni fortsätter läsa. Så klart inte jättedetaljerat, men lite grand iallafall.

Grundarna, ett ungt gift par med tre barn, hade under en tid tagit emot utsatta kvinnor och barn i sitt egna hem. Sydafrika var våldsamt och flyende, rädda kvinnor med barn hade ingenstans att ta vägen. Fler och fler knackade på familjens dörr, och fler och fler flyttade in. En dag fick paret tjugo rand, likvärdigt ungefär 13 kronor i dagens värde, från en okänd person. Detta sattes in på ett nyöppnat bankkonto och blev början på det som är idag och det som kommer vara framöver.

Det tog en tid, men så småningom hittades marken där vi fortfarande idag har centret för barnen, ett antal kontor och boende för internationella volontärer. Marken köptes, stenbumlingar sprängdes och bygnaderna växte upp. Maken råkade vara bygnadsmästare, och kunde göra mycket själv tillsammans med andra. Nästan från början kom människor från Sverige att bli intresserade och hjälpte till med pengar. Att familjens mamma och fru hade svenska rötter, då hennes egna föräldrar kommit som missionärer många år tidigare, var förmodligen bara en fördel.

Stället blev klart och familjen och människor i nöd flyttade in. Till en början var det misshandlade kvinnor och barn, men senare var det bara barn som socialarbetare och poliser anlände med. De kom från trasiga familjer och hade allehanda jobbiga upplevelser med sig. Vissa barn hade spenderat lång tid på sjukhus eller i polisceller, helt enkelt för att ingen visste vad de skulle göra med dem.

Redan från början då centret öppnades fanns vetskapen där om att barn inte alls ska behöva växa upp på institutioner, hur det påverkar dem negativt och att familjer är den rätta vägen att gå. Barnen visade sig stanna alldeles för länge på centret, helt enkelt för att socialtjänstens arbete tog alldeles för lång tid och för att många flickor och pojkar faktiskt glömdes bort. De hamnade mellan stolarna, som man ibland säger. Det var därför det utvecklades ett fosterhemsprogram och blivande fosterfamiljer rekryterades, utreddes och utbildades av utvalda personer inom organisationen. De blev socialtjänstens händer och fötter, kanske inte alltid så populära, men de gjorde allt för att unga tjejer och killar skulle få möjligheten att växa upp i familjer som de skulle få känna tillhörighet och trygghet hos.

Jag skulle kunna skriva en väldigt lång text om det här, men för att fatta mig kortare, om vad som hände sen, så kan jag säga att erfarenheterna med barnen och familjerna under årens lopp har lett till så mycket mer. Stödgrupper, flertalet kurser i diverse ämnen för fosterfamiljerna och andra, mentorskap för andra barncenter, utbildnigar för socialarbetare och kyrkor, till och med ett barnfokuserat kontor i Kenya under en tid. Många har hälsat på för att lära sig mer, både från Sydafrika och andra afrikanska länder. Det har även blivit en hel del resor till olika intresserade organisaioner och så kallade barnhem, också utöver Afrika, för att sprida barnsäkerhetstänket vidare på många sätt. Organisationen har varit med och påverkat nya lagar om barn i andra länder. Och, så mycket mer.

Idag har centret plats för 60 barn, men bara för att det är nödvändigt. Framtidsdrömmen handlar om ett tomt center, då fokus kan läggas på preventativt arbete, så familjer kan få hjälp med sina svårigheter och barnen kan stanna kvar hemma i den miljö de är vana vid samt att göra barnens ohörda röster uppmärksammade på en nationell nivå. Att kunna påverka mer. Som vanligt är det nya spännande saker på gång, men mer om det vid något senare tillfälle.