Omöjligt att få nog

En så där 10 minuters bilväg härifrån ligger närmsta by. Det är som en parallell värld. Där hämtar de flesta vatten från en offentlig kran någonstans, en del har inte elektricitet och lever utan många av de bekvämligheter jag tar för givet. Smala grusvägar slingrar sig mellan kullarna. Grönskan är slående den här tiden på året. Kanske ännu lite mer i år, när det har regnat en hel del. Det är fantastiskt vackert.

Det kan ju vara för att jag själv växte upp på landet, som hjärtat klappar lite extra för byarna. Där jag bor nu kunde lika gärna vara en liten avkrok någonstans i södra USA, men Sydafrikas landsbygd känns som Afrika på riktigt. Det som blivit mitt Afrika. 

Genom åren har jag varit på hundratals hembesök på landet och har tyckt om dem alla, eller iallafall de flesta. Jag har sett allt från riktigt fattiga hemförhållanden till de som har det mycket bra financiellt. Nu med nya jobbuppgifter, som jag får tala om någon annan gång, blir det inte längre så många turer, men i veckan hade jag och kollegorna ett ärende i just grannbyn. Jag njöt av utsikten och lugnet som vanligt och kände ännu en gång att det var omöjligt att få nog av det här. Att tänka på att en del i detta vackra land, som levt hela sitt liv här, inte har satt sin fot på landsbygden är nästan oförklarigt. De har ju missat själva helheten.