Slungas tillbaka i tiden - hur allt började
Det var i juni 2001 som jag
för allra första gången anlände till Sydafrika. Galet men sant, det har gått hela
19 år! Några av mina gamla volontärkompisar från den tiden postade ett fåtal
foton på FB nyligen och jag tror att vi alla slungades tillbaka i tiden för en
sekund eller två. Detta speciella äventyr kom att betyda mycket för alla av oss
på olika sätt. Iallfall för mig så var det början på något helt nytt, men det
visste jag inget om då.
Två andra internationella
volontärer och jag flög tillsammans. Vi kände inte varandra, men det kom att
ändras snart. Vi hämtades på flygplatsen av två svenska volontärer från
centret. Det jag kommer ihåg allra mest från detta, denna första dag i det nya
landet, är hur föraren av bilen gör en u-sväng, kör över gräset i mitten på
motorvägen, för att sedan köra motsatt håll. Medpassageraren hade glömt sin
tröja på en bensinstations offentliga toalett och denna skulle hämtas. ”Jaha,
är det så här man gör i Afrika”, tänkte jag trött efter en lång resa på ett
dygn eller så.
Den första tiden kunde
tidvis kännas rent av kaotisk på grund av alla intryck. Omgivningen, språket som
jag av någon obegriplig anledning tyckte lät som japanska ibland (?), till och med engelskan
lät konstig, alla nya namn, maten, vänster-trafiken, rutinerna på organisationen,
barnen, att hitta i området. Allt detta som idag är lika självklart som om jag
alltid varit här. Vissa saker var lätta att omfamna, medan annat tog tid att
förstå. Om någonsin. "African time" har jag fortfarande inte kommit till rätta
med, även om jag accepterar det betydligt bättre nu.
Den sex månader långa volontärstiden
gick snabbt. Min kompis hemifrån slöt upp efter ett tag. Aktiviteter varvades
med jobb med barnen och fritid med andra volontärer och ett fåtal nyvunna lokala
bekantskaper.
Jag kommer ihåg guldstunderna med ungarna, där kvällsbönen vid
sängkanten, stunderna i centrets lekplats, skjutsandet till skolan och
hämtandet av donerad mat med tonåringarna står ut lite extra. Det var nog det
jag gillade mest. Att tvätta småbarnens tygblöjor för hand och se till att
ungarna var klara med dusch och förberedda inför kvällen innan matklockan
ringde, kanske inte var några favoriter, men ändå viktigt och fina minnen idag.
Fritiden handlade om långa
promender till mataffären, sandkorn på stranden som piskade benen i blåsten,
flip flops, restaurangbesök i mängd, billig bio och kyrkbesök. Och, så var det
resorna. Vilka härliga minnen! Vi såg natur och miljöer jag aldrig tidigare
sett i verkligheten. Gröna, storslagna berg, afrikansk natthimmel med
miljontals glittrande stjärnor, soluppgångar vid havet, safari och så mycket
mer. Sjungandes på flaket till en pickup, eller i en gammal blå bil det regnade
in i. Det här var minst sagt spännande.
Så småningom var det dags
att åka tillbaka till Sverige, med en bit av hjärtat fastnitat här borta.
Känslorna om att inte vara ”klar” fanns redan då, även om det inte riktigt gick
att sätta ord på. Och se vad det tagit mig, med start i juni för nitton år
sedan.
Kommentarer
Skicka en kommentar