Att spreta hit och dit

 

När det är en hel massa saker som pågår omkring en, så är det rätt svårt att formulera det. Ännu svårare att få ner på papper. Hjärnbanken fylls på mer och mer, och det är egentligen lättast att bara tuffa på och inte uttrycka sig alls. Känner ni det så också ibland?

Men nu tänker jag strunta i det och göra ett långt blogginlägg om allt det där som spretar hit och dit, istället för att göra flera ... eller inget alls.

Var börjar vi? Jo, kanske att säga att jag mår bra och att inget egentligen handlar om mig, fast det område jag bor i. 

Har ni följt mina inlägg under åren, så är ni medvetna om de vattenproblem vi har mest hela tiden. Vissa ställen är mer utsatta än andra och nu är folk trötta. En del har varit utan denna mänskliga rättighet i över ett halvt år och förlitar sig på lastbilar som kommer för att fylla på dina vattendunkar. Ledningar är gamla och ytterst lite underhåll har skett under åren, och att sedan stora delar av kommunernas budgetar helt plötsigt och väldigt mystiskt bara försvinner gör inte saken bättre. I veckan har vi kunnat följa hur människor i område efter område strejkat på vägarna. De har helt enkelt sett till att ingen har kunnat ta sig fram. Hus, bilar och lastbilar har brunnit. Skolor, arbetsplatser och hela shoppingcenter har tillfälligt stängts. Det har inte varit precis där jag bor och arbetar, men inte långt ifrån. Några av kollegorna har dock fått stanna hemma i säkerhetssyfte. Vi har hört fler sirener än vanligt och någon helikopter då och då, men nu är allt lugnt igen. Vad detta våldsamma klagande kommer leda till får tiden utvisa. Just det, det går rykten i byarna om att vattnet stängts av med flit, för att vattenlastbilarna ska kunna fortsätta göra vad de gör. Jag hoppas verkligen inte att det är sant, men man kan aldrig så noga veta.

Annat som hänt nyligen är att Zulufolkets kung Goodwill Zwelithini dog efter 53 år på tronen. Alla möten ledda av myndigheterna sköts upp under en veckas tid för att visa respekt, iallafall i den provins jag bor i. Det var ju ändå här han var kung. Till och med vårt tidvisa elsparande (el som stängs av) blev uppskjutet, så att vi alla kunde följa via TV eller sociala medier när kistan togs till ett av palatsen. Nu kanske ni undar hur detta funkar, för Sydafrika har ju ändå en president. Ja, men det hindrar inte att vi har kungar också. Olika folk har olika ledare. Detta är minst sagt intressant. Iallafall, för närvarande regerar den enda av hans sex fruar som har kungligt blod. När den tre månader långa sorgeperioden är över kommer det avslöjas vem som blir den nya regenten.

Sedan har vi Covid-19. Självklart vet jag att Sydafrikas ”egna” mer aggresiva virusvariant skrämmer slag på världen just nu, men jag vet inte jag ... Sverige och andra länder har betydligt fler insjuknande än vi, även då Sydafrika har en befolkning kring 60 miljoner. Statistiken pekar stadigt neråt och har gjort det ett tag nu. Den tredje vågen kan snällt vänta ett bra tag eller inte komma alls ... det räcker liksom nu. Men, att ni piggar upp den annars rätt ovissa tillvaron med Sydafrikanska Jerusalema-dansen är härligt att se här ifrån. Vilken världshit! Vet ni förresten att texten handlar om det nya Jersusalem – den himelska staden? Och, att ni tack vare denna poplulära låt nu vet hur huvudspråket (isiZulu) där jag bor låter?

Sala kahle (stay well)!