Till de som behöver det mest

49% av sydafrikanska hushåll hade inte råd att att köpa tillräckligt med mat för att få det att räcka i början av den striktaste lockdown-perioden förra året. Tragiska siffror minst sagt, speciellt eftersom landet har allt, men som på så många andra platser i världen är fördelningen av resurser väldigt skeva. Sedan dess har det vänt en del i och med att människor till slut kunde gå tillbaka till sina arbeten, även om mångas jobb inte längre fanns/finns kvar. Matdistribution skedde då, men inte helt utan problem (läs gärna mer om det här och här). I och med oroligheterna i juli (som du kan läsa om här), blev åter igen många arbetslösa på grund av all förstörelse av just arbetsplatser. Och, det betyder då att barn och vuxna kämpar med det mest självklara ... att kunna äta sig mätta. Detta är dock inget nytt, för många har haft det så här redan innan allt det här började, men nu har det blivit mer uppmärksammat och synligt.  

Så, kortsiktiga lösningar har nu blivit matdistributioner igen. De senaste veckorna har min arbetsplats fått matdonationer att ge till de som behöver det mest från organisationer som samarbetar med bland annat matkedjor och bönder. Senast nu i helgen anlände en stor lastbil med släp fullastad med mat till vårt område och vi fick komma för att få en del av det. Det var potatis, majsmjöl, lök, matolja, torkade bönor, makaroner, te, apelsiner och annat. 

Jag och en kollega hade förmånen att få vara med den här gången. Lasta av, sortera, räkna, lasta på, köra till jobbet och sedan lasta av igen. Samarbete på hög nivå kan jag säga. Och ja, träningsvärken gör sig påmind nu.  

Mina planer för lördagen blev hastigt omkastade, men vad gör det. Att få ta del av något större är så mycket viktigare och bättre, för i veckan kommer ett antal människor kunna släppa oron för var nästa måltid kommer komma från, om bara för ett tag.